Jag känner att det är längesedan nu som jag skrev argt om sjukförsäkringen. Men den här artikeln ger mig inget val. Så nu är det dags igen.
Ulrika Havossar, ny chef för avdelningen för sjukförsäkringen går alltså ut i media och säger att de ökade avslagen på beror på att Försäkringskassan inte utredde rätten till sjukpenning tillräckligt tidigare, vilket ledde till att för många felaktigt fick sjukpenning. Hon hävdar att de nu genom ökad utbildning och fokus på att tillämpa lagen som den ska, har uppnått en större rättssäkerhet – vilket också för med sig att får fler avslag.
Men hon menar att villkoren för bedömningarna är desamma som tidigare.
Så. Enklare uttryckt: De har satsat på att rensa ut människor som felaktigt fått, och försöker få sjukpenning. Det handlar om de som egentligen inte har rätten på sin sida. I gemene mans öron kanske detta låter som en välkommen insats mot att stävja fusk?
Först och främst måste vi klarlägga att den som ansöker om sjukpenning hos Försäkringskassan måste bifoga ett läkarintyg som styrker behovet av sjukskrivning. Utan intyg ingen ansökan. Punkt. Så det går inte bara slänga in en egen liten önskan och hoppas på tur. Ett sjukintyg krävs från första dagen som arbetslös och efter två veckor som anställd. Försäkringskassan brukar gärna hänvisa till att de allra flesta får godkänt, och denna artikel är inget undantag.
Men den stora massan inkluderar alltså även korta enklare sjukskrivningar.
Den största ökningen avslag finns bland de som har varit sjukskrivna länge. De mer komplexa ärendena. I gruppen som varit sjukskrivna i 180 dagar samt hos de som varit sjukskrivna ett år. Men ökningen är också stor när det gäller den första ansökan. Under 2017 fick sammanlagt (både första avslag och senare indrag) över 49 400 människor avslag på sin sjukpenning trots läkarintyg som bekräftar nedsatt arbetsförmåga. Det är alltså mer än 135 personer per dag som blir nekade eller mister ersättning.
Det är många individer!
Jag tillhör själv gruppen som haft sjukpenning beviljad under lång tid (6 år på heltid) men som nu står utan ersättning från sjukförsäkringen helt och hållet, med hänvisning till att Försäkringskassan bedömer mig som fullt arbetsför.
Är då jag en fuskare? Någon som saknar rätt till sjukpenning? Jag tänkte att om jag berättar min berättelse så får du avgöra själv. Okej?
Jag gick från heltidssjukskriven till fullt arbetsför över en natt. Den som avslog var samma handläggare som träffat mig, min vård och arbetsgivare under flera år och därefter godkänt min ansökan. Utan tidigare tvekan eller krav på kompletteringar. Under min sjukskrivningstid har jag utretts på längden och tvären och deltagit i en mängd rehabiliterande åtgärder. Trots detta har jag som mest kommit upp i sex timmars arbetsträning per vecka och på grund av försämring har Försäkringskassan själva avbrutit arbetsträning vid flera tillfällen.
Jag är sjukskriven för svår utmattnings- och smärtproblematik som från början bedömdes som utmattningssyndrom men som nu (eftersom jag inte tillfrisknat som förväntat) misstänks vara en kombination av ME/CFS, Hypermobilitetssyndrom och ortostatisk intolerans (POTS). Eller jag var sjukskriven. Sedan 1,5 år nekar Försäkringskassan i sten att godkänna någon ansökan från mig. Jag har nu fyra överklaganden som väntar på beslut i Förvaltningsdomstolen och ett ärende där jag väntar på Försäkringskassans beslut.
De hotar med avslag. Igen.
Min läkare anser att jag inte kan arbeta i något arbete, oavsett omfattning eller form. Det stod klart ganska tidigt från vårdens sida att om jag någonsin skulle kunna arbeta vore det på den anpassade arbetsmarknaden. Nu anser de att inte heller det fungerar. Men vad säger då övriga instanser som är inblandade i mitt ärende? Märk väl att alla tre instanser – Försäkringskassan, arbetsgivaren och Arbetsförmedlingen – har använt samma medicinska underlag för sina bedömningar.
Arbetsgivaren bedömde att jag aldrig någonsin skulle kunna återgå i arbete, och sa därefter upp mig. Detta hände i direkt anslutning till Försäkringskassans avslag. Arbetsförmedlingen bedömer att jag till och med är för dålig för att genomgå deras arbetsförmågeutredning.
På vilka grunder hävdar då Försäkringskassan att jag har full arbetsförmåga? Jo, de menar att det i läkarintyget inte ”finns angivet några observerbara objektiva fynd utan endast subjektiva upplevelser och beskrivningar.” Därmed är det inte styrkt att jag saknar arbetsförmåga.
Min handläggare hävdade att de fått nya riktlinjer kring just objektiva fynd: Att ingen sjukdom som saknar detta ger rätt till sjukpenning. En chef och specialist från mitt lokala kassakontor bekräftade bilden och sa att deras FMR scannar alla sjukintyg efter detta. De menade också att jag kanske inte ens kommit in i försäkringen om min första ansökan gjorts när jag fick avslaget. Att de varit för ”slapphänta” och nu fått order från riksdag och regering att göra striktare bedömningar och i högre utsträckning använda sina rådgivare.
Senast i slutet av november fick jag avslag med hänvisning till avsaknad av objektiva fynd. Generaldirektören hävdar däremot att Försäkringskassan inte längre använder sig av den termen:
Jag tycker att den är olycklig och missvisande. (Sveriges Radio 1/12-18)
Jag undrar hur generaldirektörens påstående kommer påverka oss vars avslag helt och hållet bygger på denna terminologi? När det dessutom faktiskt finns flera vägledande domar i Kammarrätten som fastställer att objektiva fynd inte behöver påvisas, om inte sjukdomen kan bekräftas genom sådana.
Chefen för sjukförsäkringen får frågan om vad hon ser som sitt viktigaste uppdrag, och svarar:
Att vi som myndighet kan förklara och beskriva vad som är tänkt med sjukförsäkringen. De flesta får sjukpenning, men inte alla. Det är viktigt att man förstår varför.
Vi är många som som har väldigt svårt att förstå varför Försäkringskassan inte följer gällande rätt, exempelvis när det gäller objektiva fynd och varför vi bedöms fullt arbetsföra tvärt emot läkares och andra inblandade instansers bedömningar.
Kanske kan Ulrika Havossar tänka sig fullfölja sitt uppdrag och förklara varför?
Bild från Pixabay
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

kommentar nr 1 ) Rättssäkert! my ass. De gör precis vad de vill utan insyn av andra myndigheter. Jag återger min historia kort här igen:
Jag blev sjuk i någon slags akut utmattningssyndrom och järnbrist år 2000 pga tunga familjeomständigheter. Jag blev INTE sjukskriven trots att anteckningar visar att jag sökte 50 gånger till dåvarande VC nu HC för extrem ”trötthet” under det året som jag då inte visste ordet på, fatigue. Som är något mycket radikalt annorlunda mot för vanlig trötthet. En totalt knäckande förlamande trötthet som det inte ens finns ord att beskriva. Kraftiga överslagssymptom med kraftig förkylningskänsla a tung influensa kombinerat med kraftig sjösjuka och bakfylla samtidigt. En trötthet totalt knockande utmattning som inte på något sätt går att vila sig ifrån, hela dygnet runt dag som natt mer eller mindre. Varje timme hela dygnet oavsett i sovande eller vaket tillstånd. Vaknade totalt outvilad, som en mumie och zoombie. Fanns inte på kartan att kunna arbeta eller söka arbete eller skola etc. Det var som om dels hjärnan och kroppen var separerade i var för sig oförenliga tillstånd. Ung som att huvudet var i en såpbubbla medan kroppen gick parallellt bredvid i någon icke närvarande sejour. Åren gick tillståndet förblev, INGEN sjukskrivning överhuvudtaget. Trots att jag var som allra sjukast då.
Jobbsökerier varvat med skolor etc. Jag intalade mig själv att jag var ”inbillningssjuk”. Så trött kan man bara inte vara. Så jag slet och kämpade på tills sista reserven tog helt slut fram till 2007. Normerna sade, äsch du känner efter för mycket. Så jag pressade mig till allra allra sista droppen.
Till den dag år 2007 då jag överhuvudtaget inte ens kom ur säng och gjorde på mig där jag låg. Kroppen löd inte ens längre, inte överhuvudtaget med viljestyrka. Orkade varken laga mat eller knappt ens öppna munnen för att äta. Hygien var det inte ens frågan om längre. Hjärnan var dessutom helt urkopplad. Jag kunde inte ens längre uttrycka väsentliga delar när jag talade.
Anhöriga kom, baxade in mig i bilen och åkte med ”vraket” till VC. Först då, 7 år efter blev jag äntligen och akut sjukskriven. Läkaren kunde ju knappast undgå skicket. En månad i taget, sämre för varje gång. Sista sjukskrivningarna fick doktorn göra hembesök. Jag låg som en död fisk i min säng..
GillaGilla
Kommentar nr 2) Läkaren insåg allvaret och började sjukskriva 6 månader i taget. Räckte inte. så höll det på fram till 2008. då tyckte fk att jag borde börja arbetstränas. Detta var precis i mellantid när de nya stenhårda blå regeringsreglerna med Ulf Kristersson som sjukvårdsminister eller vad han var började dra i gång. ja denne Ulf Kristersson som nu kandiderar till statsminister. Han som stod i tv och ljög utan att blinka och sade 2010 att återvändarna var de som återgick i arbete. Men sanningen var att återvändarna betydde de som återvände till sjukförsäkringen efter den 3 månader ofrivilliga karensen man blev tvingad till i utförsäkring av Reinfeldska regeringen.
Nå hur som helst 2008 hade det ännu inte fått fullt genomslag så när läkaren protesterade och sade skarpt nej backade FK.
Ett år till gick. Sedan 2009 då började cirkusen. FK beordrade arbetsträning mot läkarens order. Samt att jag skulle söka arbetsträningsplats själv. Över 700 sökta arbeten i egen regi gentemot arbetsförmedlingen INNAN sjukskrivningen hjälpte inte ett endaste dugg. FK hade aldrig sett det så därför skulle jag arbetsförmågetränas PUNKT.
Jag var för sjuk hade bara inte ork, kunde inte längre mobilisera med viljestyrka.
Jag försökte halvhjärtat, men visste att jag var så sjuk så jag var inte överhuvudtaget på väg i arbete, snarare från. 2010 ledsnade FK och tyckte att jag ”maskade” och krävde en TMU i stället med läkare sköterskor psykologer arbetsterapeuter socionomer o hela köret.
Detta krävdes jag bara på oavsett tillstånd. gjorde jag inte det skulle det vara puts väck med min sjukskrivning. jag skulle hamna på gatan, ja på riktigt. så jag genomförde den och de tog noll hänsyn alls till måendet trots att de såg då jag befaann mig internerad på stället.
De hittade i stället på en NPF utredning. Där de krävde en 3 månaders fullskalig NPF utredning med arbetsterapeut som kom hem till mig för att se hur jag kunde hantera och strukturera min vardag. Detta trots att jag vet att jag inte har den typ av problematik. de ljög i hop hela tmun som skickades oredigerad till FK. som därmed gav avslag. NPF behövde man inte vara sjukskriven för utan kan arbeta fullt ut med stödpersoner och hjälp.
Det var bara det att utredningen visade att jag INTE lider av NPF afunktionalitet alls i någon form. Så FK beställde en fejkad utredning för att få ut mig ur sjukförsäkringen helt enkelt. Det stod ju svart på vitt i en 3 månaders utredning med oannonserade hembesök samt AD träning i annan lokal än hemma just för att se funktionalitet. att jag INTE lider av NPF.
Jag JO anmälde dem anmälde psykolog och sociolog till respektive förbund. Anmälde läkaren för osant intygande mm.
Jag vann och fick dem fällda. Men denna extrema misshandel av mig gjorde att jag låg som en död fisk i över 1 år i återhämtning. Under tiden dock inte en krona i ersättning då FK tyckte att jag var fullt arbetsför.
Plötsligt ändå 2011 ringde läkaren och sade, de överväger nu sjukersättning ansök genast medan de är på tanken. jag gjorde så med dikterare som skrev vad jag ville ha sagt, och skickade in samtliga intyg och utredningar etc igen.
Blev beviljad sjukersättning i slutet av 2011. trodde allt var grönt. Nej se då dök något som heter allmänna ombudet för försäkringskassan upp, och överklagade själva FKS beviljade beslut i en förljugen fars och tragedi. Så det blev 1 år i förvaltningsrätt med inhiberad inkomst ändå. förvaltningsrätten gav mig obestridligt rätt och allmänna ombudet punkterades kraftfullt och drog tillbaka sin överklagan illa kvickt. Hm vem tog henne i örat?
Har sedan dess haft 100% sjukersättning på nåder a 3 år i taget. Blev ”bortglömd” en omgång. Sedan återkom FK med besked igen 2017.
Japp samma cirkus igen. Totalt ifrågasatt och åter arbetsförmågetestning. Arbetsförmedlingen satte dock kraftigt punkt och sade vi kan INTE ta ansvar för den försämring hen genomgår här som är påtaglig.
Konstigt nog lyssnade FK iallafall denna gång, och meddelade: Jag återfår min sjukersättning då inget nytt framkommit. eh nähä, Tackar. Nästa testning blir 2020. Jaha ska jag ha det så här nu fram till äkta pension? Om nu inte den ev nästa regeringen beslutar att folkpension ska tas bort helt..
Under tiden lever jag med mina kroniska konstanta och kraftiga överslagsbesvär, där det nu tros ME även här eftersom jag inte tillfrisknar efter gängse mall.
Så såsom kommentaren började. Rättssäkert gee my as nej!
GillaGilla
Ledsen att höra om dina erfarenheter – och nej, det är inte rättssäkert!
GillaGilla