Ett Gott Nytt År!?

Med snöstormen rivande utanför huset funderar jag på det nya året – och vad ett GOTT nytt år egentligen innebär för mig.

Ett gott nytt år skulle innebära vård som jag har en chans att tillgodogöra mig. Där de förstod vad jag behöver och såg mina behov som giltiga. Som bestämde sig för att möta mig där jag är i stället för att tvinga mig att passa in i en given mall.

Ett gott nytt år skulle innebära att de som nekat mig vård, eller skadat mig genom sina ”goda intentioner” fick stå till svars för sin bristande kunskap. För att hellre ha värnat om sina fördomar och felaktiga föreställningar än min hälsa.

Ett gott nytt år skulle innebära att läkare slutar kränka patienter genom att förneka att deras sjukdom existerar. Och att vårdenheter ger de patienter som behöver hembesök. Att ingen patient ska behöva bli utanför som vårdens Svarte Petter.

Ett gott nytt år skulle innebära en ny chans till kompensation för förlorad inkomst på grund av sjukdom. Att Försäkringskassan prövade mitt ärende på nytt i stället för att bara avslå med hänvisning till beslutet de tog för närmare två år sedan.

Ett gott nytt år skulle innebära att de fyra ärenden som hittills hunnit ladda hos Förvaltningsrätten dömdes till min fördel. Och att Försäkringskassan i resterande ärenden omprövade sina beslut. Att det nu äntligen var slut på avslag.

Ett gott nytt år skulle innebära att slippa få min verklighet ständigt ifrågasatt. Att kunna vila i att våra trygghetssystem fungerar. Att få koncentrera mig på att hitta vägar att leva trots sjukdom i stället för att hela tiden skuldbeläggas för att jag inte tillfrisknar.

Ett gott nytt år skulle innebära ett totalstopp för nedlåtande och stigmatiserande beskrivningar av sjuka och funkisar i media. Slutet för en ableistisk och verklighetsfrånvänd förtryckande politik. För att människor förstod att vi har sårbarheten gemensam.

Ett gott nytt år skulle innebära att självutnämnda experter utan klinisk erfarenhet av ME/CFS skulle förbjudas orera i media. Att de som smutskastar patienter och patientföreningar skulle fråntas sina plattformar och tvingas till en offentlig ursäkt.

Ett gott nytt år skulle innebära att ingen mer skadlig ME/CFS-forskning skulle få finansiering. Att det biopsykosociala spåret och dess tidigare forskning övergavs och bannlystes. Att ingen mer ME-sjuk skulle behöva utsättas för och skadas av felaktig diagnos och behandling.

Ett gott nytt år skulle innebära att personer i maktställning inte skulle kunna hänvisa till att de ”bara gör sitt jobb”. Att det fanns ett fördelat ansvar för den behövande som ingen kunde komma undan. Så att uttrycket ”faller mellan stolarna” inte ens existerade.

Ett gott nytt år skulle innebära att rehabkedjan och regeringens 9.0 mål för sjukförsäkringen skrotades, att de Försäkringskassans försäkringsmedicinska läkare togs ur tjänst och att handläggarna i stället förväntades lita på patienten och bedömningen hens läkare gjort.

Ett gott nytt år skulle innebära att normen var att vi fungerar olika. Att verksamheter som möter människor tog hänsyn till och planerade för det. Att de tog ansvar så att ingen exkluderades på grund av hur verksamheten och miljön var utformad.

Ett gott nytt år skulle innebära att funktionsmaktsordningen raserades. Att de ableistiska strukturerna avslöjades och synliggjordes. Och förkastades. En gång för alla. Att det inte var funktionen som värderades, utan människan.