Ord att idissla…

Idag har jag funderat över texter. Över ord att finna tröst i. Igenkänning. Ord att lära sig något av.

Jag blev väldigt berörd av en artikel som handlar om Giedre, som hittar tröst och vägledning i litteraturen efter sin cancersjuka dotter Linneas död – och under hennes sjukdomstid.

Och jag känner längtan efter det.

Men samtidigt har jag väldigt begränsad kapacitet att läsa. Och tryckta böcker går tyvärr fetbort, både pga att jag oftast inte kan ha tillräckligt ljust för att läsa tryckt text men också på grund av att jag inte kan hålla i en bok utan att det triggar smärta. Och jag har varit en storläsare av rang.

Nu består mitt litteraturintag av ljudböcker, korta snuttar i taget.

Sådana där böcker som är ”lättsmälta” och det inte gör så mycket om min hjärna rör ihop och tappar tråden i. Och jag är glad för det. För det ger förströelse och distraktion de dagar jag klarar av att lyssna.

Men jag saknar igenkänningen.

För de liv som levs i böckernas värld är väldigt olikt mitt liv hur det är nu. Det finns igenkänning från förr, från mitt friska liv. Men inte överhuvudtaget från nu. Jag är inte representerad.

Ibland är det väldigt skönt att fly från mitt liv.

Men när jag läste artikeln blev det så tydligt att jag behöver den. Representationen och igenkänningen. Och jag behöver saker att idissla som kan hjälpa mig i min egen process framåt. I bearbetning och hantering av min egen situation.

Har ni några litteraturtips? Korta texter om långvarig, kronisk, livsbegränsande sjukdom? På svenska? I bokformat? Ord att dugga på, idissla och lära sig något av? Något som representerar mitt liv?

Min begränsade kapacitet sätter nämligen käppar i hjulet även för letandet.

I brist på annat har jag idisslat mina egna ord idag. Om och om igen. Jag tänkte att jag kan dela med mig av det till dig: