Min upplevelse och mina ord är allt jag har, räknas inte dom räknas inte jag.

Min beskrivning av hur min sjukdom yttrar sig och hur det påverkar min vardag är subjektiv. Naturligtvis personlig och färgad av vem jag är. Men det betyder nödvändigtvis inte att den är overklig, osaklig eller opålitlig.

Jag kan inte prestera några objektiva bevis på min sjukdom. Bara berätta om hur min kropp fungerar nu jämfört med förut.

Men det är som att min subjektivitet per automatik svärtar ner min trovärdighet. Som att de tror att jag ljuger, överdriver eller helt saknar insikt. Som att jag måste hållas kort och förhindras att utnyttja systemet.

Om du avkräver mig bevis har jag inga att presentera.

Du kan alltid ifrågasätta min upplevelse, hur jag mår, så länge inga yttre bevis finns på att jag talar sanning. Men jag måste be dig att lita på mig, för det är omöjligt för mig att ge dig något som inte finns.

Men i din misstro kräver du mig ändå på orimligheter.

Att jag inte kan ge dig det du vill används som ett bevis för att det jag säger inte stämmer. Att jag misstolkar min kropp. Eller ljuger. Trots att det faktiskt är orimligt att förvänta sig att jag ska kunna bevisa något överhuvudtaget.

Jag räknas som frisk tills motsatsen är bevisad.

Att misstänkliggöras, ifrågasättas och hela tiden avkrävas omöjligheter gör att jag tappar tilliten till Försäkringskassan och vården. Till vår välfärd. För de har absolut ingen tillit till mig.

De tar sig tolkningsföreträde bara på grund av att jag blivit sjuk.

Behandlar mig som en lägre stående varelse. Någon som inte förstår, inte vet sitt eget bästa. Någon som saknar kompetens. Som ska fostras. Tuktas. Omformar min sjukdom till att handla om moral.

Undra hur de kommer se på sig själva den dagen de blir sjuka?

Hur stort deras självförakt skulle bli? Skulle de viljelöst överlämna sig till vård och myndigheters bedömningar? Tyst piska sig själva för att återgå i arbete trots att förmågan saknades? Underkasta sig?

Trots att deras verklighet kördes över? Trots att deras upplevelser hånades? Eller skulle de också kräva att bli lyssnade på, bli tagna på allvar?

Hävda sin rätt?

BIld av OpenClipart-Vectors från Pixabay

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.