Jag läste en artikel en dag. Om en framgångsrik man som sade sig vara tacksam till sina mobbare. Det fick mig att fundera på en myt.

Myten om att svårigheter, som sjukdom, härdar dig som människa. Att du utvecklas. Omformas. Och att vissa i kölvattnet av detta menar att man blivit en bättre människa tack vare att man blivit sjuk. Detta står i kontrast till en annan myt. Den om att om du blir långvarigt sjuk. Kroniskt. Då är livet slut. Och att långvarig sjukdom inte är kompatibelt med varken glädje, lycka eller utveckling.

Det får mig att tänka på mig själv. Hur jag både begränsats och utvecklats under mina sjuka år. Säkert blivit både bättre och sämre som människa. Ett bevis på att endera båda myterna är sanna, eller att båda är en lögn. Jag vet inte hur mitt liv sett ut om jag inte blivit sjuk. Förmodligen hade jag utvecklats då också. Och säkert känt mig begränsad i något annat. För det är inte en konsekvens av sjukdom, utan av livet. Att leva är att utvecklas och begränsas. 

Jag blev exempelvis en mycket bättre fotograf när jag blev sjuk. Min belastningskänslighet tvingade mig att använda hjälpmedel och att slipa på min teknik. Jag blev tvungen att fokusera på kvalitet, för att min kapacitet inte räckte till kvantitet. Min yttre värld krympte, men jag fick utlopp för min nyfikenhet och kreativitet genom att djupdyka i macrovärlden, eller försöka fånga hela kosmos när jag stod stilla på en punkt. Nu är jag en sämre fotograf igen, för tekniken och hjälpmedlen kan inte längre kompensera för min belastningskänslighet. Jag har ögat, men kan inte fånga bilden som jag vill. För mina begränsningar har blivit större än möjligheterna.

Ur någon annans perspektiv kanske det ser ut som att sjukdomen förändrat mig. Gjort mig till någon annan. Förmodligen till en sämre version av mig själv. Och det är klart att sjukdomstiden format mig. Men det är inte den som gjort mig till den jag är. Jag är den jag alltid har varit och sjukdomen har bara gett mig andra förutsättningar att leva mitt liv. Den har tvingat min utveckling åt ett visst håll, men den har inte gjort mig till en annan person.

Så, jag kan inte säga att jag är tacksam för att jag är sjuk. Men däremot är jag tacksam för att jag är vid liv.

BIld av pixel2013 från Pixabay

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.