Mina texter handlar till största del om min egen bearbetning och hantering av min situation. Det är otroligt viktigt och värdefullt för mig att skriva eftersom min begränsade kapacitet gör att det i princip är det enda sättet som fungerar utan att jag försämras. Vissa texter är viktigare än andra, och ”Till mig, från mig” där jag som arbetsterapeut skriver till mig som patient är en sådan text.
Efter jag publicerat denna text på min blogg i våras blev jag kontaktad av redaktören på Tarm-, uro och stomiförbundets magasin ILCO med en fråga om de fick publicera min text i sin tidning. Jag svarade ja, och fick veta att den skulle redigeras/kortas för att passa i tidningen men att jag skulle få godkänna innan publicering. Sedan hörde jag ingenting och antog att de valt att inte publicera den. Men häromveckan fick jag veta att den var publicerad och fick en fråga om jag ville ha en tidning.
När tidningen sedan landade i lådan kände jag inte igen min egen text. Den var massakrerad. Helt upphuggen så den tappat både mening och själ. Det är inte ens ett citat av min text, för meningar har ryckts ur sitt sammanhang och tryckts ihop till något annat. Hade jag vetat att de skulle klippa bort den största delen av texten hade jag faktiskt valt att tacka nej till publicering. För det blev en tummetott av något viktigt jag skrivit, som behövde läsas i en helhet för att förstås.
Jag har kontaktat redaktören och berättat hur besviken jag är. Tyvärr går det väl inte så göra något för tidningen är redan tryckt och har gått ut till deras medlemmar. Men jag väljer att publicera det här inlägget som en påminnelse till mig själv och andra:
Tänk dig för nästa gång du blir tillfrågad om någon annan får publicera din text! Tänk dig för när du ber om att få publicera någon annans text! Att själv få möjlighet att läsa texten innan publicering är det minsta man kan begära, men det bästa av allt är att få möjlighet redigera sin egen text utifrån de utrymmeskrav tidningen har. Att göra som den här personen gjorde är absolut inte okej. Det är enormt respektlöst!
Här finns originaltexten att läsa: Till mig, från mig
Bilderna nedan föreställer min text med redaktörens redigeringar. Gul överstrykning är det han klippt bort, rött det han själv lagt till och text utan markeringar är det som till sist publicerades. Det är jag som gjort dokumentet eftersom tidningen är en medlemstidning.



BIld av Sarah Lötscher från Pixabay
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Det är tydligen då de arberar redaktörerna eller förlag.Kanske du ska skriva mer i bokform? H.
GillaGilla
Jag förstår inte din kommentar riktigt – jag skriver i den form jag gör för att det är det min kapacitet räcker till. Jag blev tillfrågad om en tidning fick publicera en av mina texter och jag sa ja. Det är alltså ett engångstillfälle och jag hade blivit lovad att få se texten innan publicering, vilket jag inte fick. Förstår inte hur det skulle hjälpa mig att skriva er i bokform. Det enda som hade förändrat detta vore om jag hade tackat nej helt – eller om redaktören hade respekterat vår överenskommelse.
GillaGilla