Kontrasternas årtionde

Jag ser folk sammanfatta det gångna årtiondet och tänker: Är det ens möjligt för mig? Men jo, kanske. Jag skulle kunna prata om kontraster och perspektivskiften.

Första året i detta decennium var sista året jag klarade av att arbeta. Då hade jag redan kämpat med näbbar och klor under några år för att kunna prestera på samma nivå jag gjorde som frisk. Jag var tvungen att kapa bort allt annat än jobb och familj för att klara det men ändå blev bakslagen bara tätare och djupare. Jag kände mig stressad men förstod inte att det berodde på att min kapacitet hade minskat och orken inte räckte till allt den behövde. Tillslut kunde jag inte ladda om efter bakslagen och i början på 2011 blev jag sjukskriven. Det som hände sen kom att förändra mitt liv totalt. Kontrasterna är extrema.

Här får ni ett axplock…

Jag har gått från heltidsarbete till heltidssjukskrivning

Från upprättgående och mobil till sängliggande större delen av dygnet

Från vårdare till att vara vårdtagare

Från arbetare till aktivist

Från att ha försvarat andras rättigheter till att kämpa för mina egna

Från att vara legitimerad arbetsterapeut med inflytande över vård och omsorg till att vara en sån där ”krånglig patient” vården helst undviker

Från att ha lämnat hemmet varje dag till att göra det någon gång per år

Från att vara en uppskattad och respekterad medarbetare som röjt ny mark till att anses vara förbrukad och någon man kan behandla respektlöst

Från att ha sett vård och omsorg ur ett utifrånperspektiv till att se den ur inifrånperspektiv

Från rehabiliteringsobjekt till ett hopplöst fall

Från att ha haft min röst och fysiska möten som främsta redskap till att leva isolerat och tala online genom mina skrivna ord

Från att ha rört mig över stora ytor varje dag till att nu pendla mellan sängen, soffan och toaletten

Från att självklart ha omfattats av vårt socialförsäkringssystem till att kastas ut ur det och sedan systematiskt hållas utanför det

Från att självklart göra hembesök i mitt jobb till att nekas de hembesök jag behöver för att min hälsa inte ska försämras

Från att oreflekterat ha gjort saker på rutin till att tvingas tänka igenom och kontrollera minsta lilla aktivitet

Från att ha duschat och tvättat håret flera gånger i veckan till att bara klara av att tvätta hela kroppen några gånger per år

Från att ha upprättat och svarat på avvikelserapporter till att upptäcka avvikelser som de flesta inom vården inte ens begriper är ett problem

Jag har gått från att vara begriplig och relaterbar till någon som lever ett liv som inte går att förstå – till att bli den orelaterbara

Men det finns också helt andra typer av kontraster…

Att leva med en kropp som är sjuk, skruttig och känslig samtidigt som jag är mentalt starkare än någonsin

Att leva i stort sett isolerad med samtidigt ha utvecklat djupa vänskapsband till människor jag aldrig mött i den fysiska världen

Att ha förlorat det mesta av min kapacitet men samtidigt ha utvecklat och ökat min kompetens på många områden

Att vara extremt begränsad i sociala situationer samtidigt som jag idag förmodligen har ett större kontaktnät än jag hade som frisk

Att ha en kraftigt begränsad vardag med svåra symtom men samtidigt leva ett meningsfullt liv som jag är stolt över

Att trots svåra förhållanden ha fått behålla en stark livsvilja och livsglädje – att kunna tycka att jag har det väl förspänt, att jag är priviligerad…trots allt

Det får räcka så. Jag skulle kunna utveckla varje punkt till ett eget inlägg – och många punkterna har jag redan skrivit väldigt mycket om – men kan kanske sammanfatta med att det gångna decenniet har varit väldigt omvälvande med stora kontraster.

Jag har tvingats omvärdera, omprioritera för att kunna acceptera att mina livsförutsättningar är helt annorlunda idag. Att jag bloggat under dessa tio år i olika skepnader och former har hjälpt mig mycket. Skrivandet har kommit att bli mitt viktigaste reflektionsredskap. Något jag utvecklat och utvecklats av.

---

BIld av skeeze från Pixabay