Det är så absurt att behöva läsa sin dom för att få validering…

Förvaltningsrätten redogör för Försäkringskassans hållning:

Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och anför bl.a. följande. I målet är det XX:s arbetsförmåga under perioden 1 november 2019 – 1 maj 2020 som ska bedömas. I överklagandet hänvisas till att förvaltningsrätten har bedömt att hennes arbetsförmåga har varit nedsatt under tidigare perioder. Rätten till sjukpenning ska dock prövas dag för dag. Det medicinska underlaget ska för varje period som den försäkrade gör anspråk på sjukpenning, ge stöd för att arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel. Det är XX:s som har att visa att hon har rätt till sjukpenning under den aktuella perioden. Enligt Försäkringskassans bedömning finns det en diskrepans mellan XX:s egna beskrivningar av sin förmåga att klara sin dagliga livsföring och olika aktiviteter, och de funktions- och aktivitetsbegränsningar som läkaren har kunnat konstatera. Vid en helhetsbedömning av uppgifterna är det inte tydligt varför hon inte skulle kunna klara ett fysiskt lätt arbete med lägre kognitiva krav. Det saknas klara och konkreta beskrivningar som visar att sjukdomen har inskränkt hennes förmåga att utföra ett sådant normalt förekommande arbete under perioden.

Förvaltningsrättens egen bedömning:

Läkarintyget som gäller för den aktuella perioden beskriver att XX har omfattande sjukdomssymptom som medför stora begränsningar av hennes aktivitetsförmåga. Försäkringskassan anför att rätten till sjukpenning ska prövas från dag till dag och anser, med stöd av yttrande från försäkringsmedicinsk rådgivare, att få undersökningsfynd beskrivs och att det saknas klara och konkreta beskrivningar som visar att sjukdomen har inskränkt XX:s förmåga att utföra ett normalt förekommande arbete under perioden. Förvaltningsrätten noterar att försäkringsmedicinsk rådgivare enbart tagit del av och yttrat sig utifrån läkarintyget den 5 november 2019 trots att omfattande medicinsk utredning finns sedan XX:s insjuknande den 1 december 2013. Förvaltningsrätten anser hela utredningen måste beaktas vid bedömning av det aktuella sjukdomstillståndet, både med tanke på svårigheten att objektivt verifiera funktionsnedsättningar, i vilken omfattning de nedsätter aktivitetsförmågan och om dessa begränsningar kvarstår eller förändras över tid. Förvaltningsrätten anser att den sammantagna medicinska utredningen på ett tillräckligt sätt stödjer att XX har stora aktivitetsbegränsningar på grund av de symtom som anges i läkarintyget för den aktuella perioden. Förvaltningsrätten finner inte att utredningen visar att XX:s förmåga har förbättrats på något sätt jämfört med tidigare perioder där förvaltningsrätten ändrat Försäkringskassans beslut.

Om jag bara läser den försäkringsmedicinska rådgivarens bedömning eller Försäkringskassans avslag och deras anförande i rätten känns det som att jag håller på att bli galen och tappa verklighetsuppfattningen. De underkänner helt min erfarenhet av min situation och det finns en enorm diskrepans mellan hur Försäkringskassan (van)tolkar min verklighet och hur min vardag faktiskt ser ut.

Förvaltningsrätten läser däremot läkarintygen utan att tolka dem genom något slags ”sänkta-sjuktals”-filter. De bekräftar läkarens beskrivning av min sjukdom och dess konsekvenser. Erkänner och validerar min situation som helhet utan att rycka saker ur sitt sammanfattning. Tar sig tid att se och försöka förstå hela bilden. Om det är rimligt att jag faktiskt kan arbeta eller ej.

Det som faktiskt var Försäkringskassans jobb från första början.


BIld av Michaił Nowa från Pixabay


Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.