Man pratar ofta om maktlöshet som en känsla. Men för mig är det ett tillstånd. Jag _är_ de facto maktlös i relation till Försäkringskassan och vården. Det är inte en känsla jag kan hantera eller bearbeta bort utan bara något de andra kan förändra, genom hur de hanterar sin makt.
Varken Försäkringskassan eller vården behandlar mig som en tänkande jämlik människa, utan något väsensskilt från det de själva är. Jag är något annat. En lägre stående varelse. Någon som ska vara underkastad. Bedömas och värderas utifrån.
Inte tillförlitlig i sina egna ord.
Försäkringskassans och vårdens bedömning är alltid överordnad min egen. De vet alltid bäst. De avgör till och med om jag vet mitt bästa. Och det är väl själva definitionen av maktövertag respektive maktlöshet?
Om vi bara pratar om maktlöshet som en känsla – inte som ett faktum – hur ska vi då kunna förändra situationen? Ändra på maktbalansen? Hur ska vi komma dit hän att inte den som är sjuk är längst mer i en ofta outtalad men kraftfull hierarki?
Den som har den största makten – och sitter på tolkningsföreträdet – måste förstå och erkänna att det är så. Och vilja göra annorlunda. Först då kan vi aktivt arbeta med att hitta en bättre balans.
Den som är i underläge kan inte göra så mycket åt någon annans maktövertag – särskilt inte om man samtidigt är beroende av den andra parten. Det spelar ingen roll hur mycket jag skriker om inte den andre lyssnar. Om den bedömer mig som icke trovärdig.
Då är jag i sanning maktlös!
Till dig som känner det maktlös: Jag vet inte om det hjälper att få höra att det kanske inte ”bara” är dina känslor som spökar. Att du faktiskt _är_ maktlös. Men jag hoppas att det kan få dig att sluta skuldbelägga dig själv!
Det är inte ditt fel. Det är någon annan – den med maktövertaget – som missbrukar sin makt. Det är hierarkiska system som gynnar makthavare. Som gynnar maktmissbruk. Och det ligger faktiskt inte på dig att förändra situationen.
Ansvaret för maktlösheten är inte ditt! ❤️
BIld av skalekar1992 från Pixabay
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
The ME Inquiry Report 
Vill bara säga, ännu en gång, att jag är väldigt tacksam för dina kloka inlägg. Läser allt, men kommenterar inte så ofta dock. Kan inte ge dina kloka tankar rättvisa. Så jag läser o funderar men kommenterar oftast inte.
Om detta med maktlöshet- tänk att det blivit så vanligt att tala om människors faktiska maktlöshet som om det enbart var en känsla. Som om utsatthet och maktmissbruk inte förekom! Det gör det ju, i allra högsta grad. Upplever också att ganska många är omedvetna om den makt de utövar över andra, o vilka konsekvenser det får. /Maria O
GillaGilla
❤
GillaGilla