Hämtat från Facebook och inlagt på bloggen under 2025.

Jag blir alltid så bottenlöst ledsen när jag läser artiklar om långtidscovid och den här krönikan sätter fingret på så många delar av den smärtan. Igenkänningen av symtomen och otillfredsställande möten med vården tillsammans med att det ofta presenteras som ”ett nytt och okänt fenomen som vi vet för lite om” gör att det låser sig helt för mig och jag har mycket svårt att formulera mig kring detta.

Läs och sprid Agnes artikel!

”Alltihop klingar så bekant. Om man inte har både blundat och hållit för öronen, vill säga.

Jag tänker på ME, ibland kallad ME/CFS, mer sällan ”kroniskt trötthetssyndrom”. Sjukdomen utlöses ofta av en infektion. Den postvirala tröttheten går inte över. Många förknippar sjukdomen med just denna enorma utmattning, men därtill kommer influensasymptom, överkänslighet för ljud och ljus, smärta, magproblem, ansträngningsutlöst försämring och mycket annat. Patienterna misstros. I Sverige kan vårdpersonal välja om de ska tro på diagnosen, trots 1177-artiklar och löften om specialistkliniker i olika regioner. Det är fritt fram att utmåla patienterna som tokiga och besvärliga.”

”Nu ska ett yrvaket Sverige möta behoven hos den nya patientgruppen med långtidscovid, som har uppskattats omfatta upp till 160 000 personer. Samtidigt står tiotusentals snarlikt sjuka, med liknande symptom och problem att få hjälp, efter många år fortfarande utan vård och trygghet. Deras frågor hänger i luften: Vad är nytt? Har ni inte lärt er någonting?”

Här finns hela artikeln att läsa och sprida!

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.