En trygg bubbla?

Tidigare i år skrev jag en text som jag aldrig publicerande. Men efter en vecka där pingströrelsens ledare Daniel Alm först arbetsbefriades och sedan avgick på eget initiativ på grund av en anmälan om maktmissbruk med sexuella inslag, känns det som att det är dags.

När jag var aktiv i frikyrkan var den kristna gemenskapen den tryggaste miljö jag kunde tänka mig. Det var så jag uppfostrades. Världen var ond. Församlingen var god. Människor där var pålitliga medan de som fanns utanför församlingen var syndiga och kunde förleda en. Världen var farlig. Inte bara för min fysiska människa utan också andligt. För där hade ondskan fritt spelrum medan frikyrkobubblan gav beskydd från allt ont.

Idag ser jag frikyrkomiljön som en potentiell riskmiljö på flera sätt.

En av anledningarna är just detta med att miljön framställs som alltigenom trygg och god. Att du har guds beskydd från allt ont om du håller dig där. Men att människor uppfostras in i en naiv tillit till människorna i bubblan innebär också att personer med inte så goda intentioner i högre grad kommer förbises där än i miljöer där man är mera vaksam. Bubblan utgör med andra ord en perfekt miljö för förövare.

I en miljö där det finns maktpositioner finns det också människor som kommer missbruka dem. Så även i kyrkan där andliga ledare har stor makt. Om det finns möjligheter att skaffa sig fördelar genom att ta sig tolkningsföreträde kommer det finnas människor som utnyttjar det för egen vinning. I kyrkan kan du dessutom påstå dig vara närmare gud än andra, profetera och säga att du vet vad guds vilja är i människors liv. Det gör att det finns mycket makt att missbruka.

Den del av kristenheten som jag funnits i hyllar och lyfter dessutom fram människor med en karismatisk utstrålning extra mycket. Jag har upplevt att dessa i högre grad ges utrymme och en plattform i verksamheten. Och de får mycket makt på grund av det. Men att naivt tro att karismatiska människor är närmare gud innebär i värsta fall att man ger utrymme för pastorer och ledare där karisman är en del av en narcissistisk personlighetsstörning.

Jag tänker att allt detta också är sådant som påverkar hur människor i frikyrkan se på offer för övergrepp.

• Om man ser bubblan som en god skyddad miljö kanske man tänker att ett offer för övergrepp måste ljuga.

• Den som protesterar mot att någon med makt tar sig tolkningsföreträde kanske blir anklagad för att göra fel eller ha dålig tro.

• Och den som har en narcissist till ledare kan bli styrd att göra saker som hen inte vill. I guds namn.

Vi behöver förstå att en gemenskap inte blir trygg per automatik bara för att den går under kristen flagg. Och vi behöver förstå att det finns saker i kristna sammanhang som ökar risken för övergrepp.

---

Mer på samma tema:

Instagramkontot @stockholm_karisma_center har flera viktiga poster om det som har hänt och hur det har tagits emot i relation till tidigare saker som hänt i pingströrelsen

Även kontot @skam_densomgersig på Instagram pratar om det som hänt i relation till remhetskulturen i frikyrkan och hur victimblaiming som kan se ut i en religiös kontext

Podden Vinhaggornas hämnd 2.0 har flera avsnitt om grooming och övergrepp i frikyrkan

@psykologolivia skriver bra om religionstrauma i relation till en kristen gemenskap