Varför skuldbelägga offret SvD?

Jag läser i Svenska Dagbladet om Moa som har lungcancer med metastaser.

I artikeln framgår att symtomen först var diffusa, hon blev trött och orkeslös. Fick sämre uthållighet. Men istället för att söka vård försökte hon ”fixa” problemet själv med att öka sin fysiska aktivitet och lägga om sin kost. Det framgår tydligt att hon har tidigare negativa erfarenheter av att ha blivit avvisad av vården på grund av fysiska symtom och att detta var en orsak till att hon inte sökte vård direkt.

När hon blev sämre sökte hon däremot vård. Och fick sin rädsla för att bli avvisad bekräftad återigen. De sa att det var ofarligt. Att hon skulle gå hem och vila. Men hon blev ännu sämre och söker återigen vård. Hennes svårigheter att andas utreddes dock inte med adekvata utredningar utan bedömdes som ångest och depression och behandlades därefter. Länge.

Efter ett och ett halvt års sjukskrivning skickades hon på röntgen och då visade det sig att hon var mycket allvarligt sjuk i cancer. Inte depression.

Här hade artikeln kunnat avslutas. Men nej, SvD måste ta in en expert för att förklara det konstiga i att Moa inte sökte vård direkt. En psykolog från KI som pratar i termer av hälsoångest och undvikandebeteende pga att det kan vara en obehaglig tanke att man kan bli allvarligt sjuk. I förbifarten nämns förvisso tidigare negativa erfarenheter som en orsak till att inte söka vård, men största fokus läggs på undvikande på grund av oro.

Ursäkta. Men jag blir GALEN.

Visst, jag fattar grejen med att det kan vara så att man undviker vård pga en psykologisk förträngningsmekanism. Men varför lägga allt ansvar på den sjuka individen?

Varför inte diskutera vårdens ansvar utifrån det aktuella fallet där stor skuld faktiskt vilar på vårdens oförmåga att bemöta sina patienter på ett vettigt sätt? Varför inte prata om att Moa fått en allvarlig vårdskada pga försenad diagnos? Varför inte konstatera att vårdens resursbrist ger brister i patientsäkerheten? Varför inte fundera lite över hur sjuksköterskan på vårdcentralens uppgift som fösta linjens försvar i att mota patienter att söka vård påverkar? Varför inte prata om vad det får för konsekvenser när vårdpersonal ges utrymme i media för att håna sjukdomar som inkluderar svår trötthet och andra ”diffusa” symtom? Eller tjatar om att människor söker vård i onödan? Varför inte analysera den här närmast religiösa föreställningen om att fysisk aktivitet och ändrad kost kan lösa allt?

Varför väljer ni att skuldbelägga offret?