Apropå dagens artikel i DN om postcovid.
Att media och svenska postcovidforskare konsekvent undviker att prata om ME i samband med att man uppmärksammar postcovid är ett enormt svek. Överlappet mellan diagnoserna är stort. Artikeln tar upp POTS men vad jag ser varken PEM eller ME.
Varför?
Det är nästan så man kan misstänka att ni tänker att ME farligt för karriären? Att ni vill komna undan stigmat kring ME, för att det är ogynnsamt för er?
Ni är en trauma-trigger med många liv i era händer. Er tystnad blir ett upprepande av vårdens, Försäkringskassans och övriga stödsystemens svek.
Av vårdvåldet.
Och jag blir uppriktigt orolig för postcovidpatienter med PEM (ME). Hur behandlar ni dessa i er vård och forskning om ni vägrar att ens uppmärksamma överlappet?
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
The ME Inquiry Report 
Håller med! Har länge reagerat på obalansen i uppmärksamheten mellan postcovid och ME. Har luftat min ilska i ett antal kommentarer på sociala plattformar. Ingen annan av mina ME-gelikar tycks reagera. Man uttrycker ibland en from förhoppning att forskarintresset för postcovid kanske också kan komma oss tillgodo? Som några små smulor av den kaka som inte är för oss.
Välkommet att läsa din text idag.
GillaGillad av 3 personer
Tack! För mig handlar det inte bara om mediatid utan om att postcovidexperterna inte tycks förstå, eller bry sig om, att en stor del av de patienter de möter och forskar på faktiskt har ME och att det därför är angeläget att inte behandla ME-sjuka som paria.
GillaGillad av 1 person