Konsekvenser av tystnadskultur

Igår hände det igen.

Jag kritiserade ett problematiskt beteende hos en vårdgivare och som på beställning valsar det in personer i mitt kommentarsfält på Facebook som på olika sätt försöker flytta fokus från innehållet i min kritik.

Till försvar för vårdgivaren.

Men de kommenterar inte innehållet i min text utan vänder i stället kritiken mot mig och går till personangrepp. De angriper både mig och andra som har modet att berätta om egna erfarenheter av det jag skriver om. Och de svarar inte ens på frågan om de själva läst.

Detta händer gång på gång och är ett väldigt fult sätt att försöka tysta kritiska röster på.

Det är helt ok att kritisera innehållet i mina granskande texter, att kommentera de källor jag hänvisar till eller diskutera vad källorna visar. Men jag bestämmer själv vad jag lägger min energi på och vad jag publicerar på min blogg.

Jag ser vad ni gör.

Men jag kommer fortsätta lyfta och kritisera problematiska saker inom vård och forskning. Även hos de som arbetar för ”vår sak”. Och jag kommer fortsätta uppmärksamma den problematiska tystnadskulturen bland personer med Myalgisk Encefalomyelit (ME).

Så det är liksom lönlöst att ni håller på så här.

Ville bara säga det.

Puss.

Om tystnadskultur ur en intervju med Carina Lindqvist, docent i psykologi och idrottspsykologi och legitimerad psykoterapeut, om tystnadskultur.

”Vad är tystnadskultur? Det är ett socialt och strukturellt fenomen som bygger på belönings- och bestraffningssystem, maktstrukturer, det sociala spelet mellan människor och väldigt mycket rädsla. Det är inte tyst i en tystnadskultur utan det pratas ofta mycket, men bara inom gruppen och inte utåt. För att förstå tystnadskultur är det viktigt att förstå olika socialpsykologiska processer och hur grupper fungerar. En av de starkaste evolutionära krafterna vi har, och som vi till hög grad vill skydda oss mot, är att bli utesluten från en grupp man känner tillhörighet till. Sen urtiden har människans överlevnad varit beroende av att tillhöra en grupp och det gör sociala bestraffningar väldigt kraftfulla.”

”Vilka konsekvenser kan det få att stå upp mot tystnadskulturen? Den tydligaste konsekvensen är att personen som ifrågasätter blir socialt bestraffad eller helt enkelt byts ut. Även om det snackats i gruppen kommer den personen som väl ställer sig upp och öppet lyfter problemen upptäcka att den plötsligt blir ensam. Det blir väldigt kallt. Det kallas inom idrotten för ”att hamna i frysboxen”.”