Lever du med belastningsutlöst symtomförvärring (PEM)? Blir du sämre av basala vardagsaktiviteter? Här kommer några saker att fundera över, med målet är att minska återkommande försämring.
Ökar dina symtom av att…

…äta?
Ät lättsmält, lättuggad mat, eller flytande. Ät halvliggande. Ät ensam och var social vid ett tillfälle då du inte äter.

…borsta tänderna?
Testa om eltandborste, att sitta och borsta, eller ligga, eller att dämpa belysningen minskar belastningen.

…sitta upp?
Kolla om det hjälper att ha benen uppdragna på stolen. Flytta stolen mot en vägg och sök stöd för huvudet/nacken. Ligg eller halvligg om inget annat fungerar.

…duscha?
Sitt ned. Bada om du har badkar. Eller skippa helkroppstvätt helt och tvätta valda delar av kroppen med tvättlappar. Om du får ökade symtom även om du får hjälp att tvätta dig, överväg att strunta i det.

…tvätta eller fixa håret?
Sitt ned och böj fram huvudet, stöd armbågarna mot knäna. Be om hjälp. Överväg att klippa håret kort eller raka huvudet. Be någon raka i liggande om det inte fungerar att sitta upp utan att symtomen ökar. Använd öronproppar eller brusreducerande lurar för att dämpa ljudet.
Jag vet att det krävs mer än så här för att få vardagen att gå ihop när man lever med PEM. Att det kan bli helt omöjligt om man inte får det där stödet man behöver från andra. Men jag ville ändå säga att det är okej att anpassa livet för att slippa återkommande försämring. Att det spelar roll. ”Alka bäckar små…” osv.
En stund, en aktivitet i taget.
Här kan du läsa mer om sjukdomar som ger belastningsutlöst symtomförvärring (PEM)
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Många bra tips! Det svåra är när man åker på olika virus. Jag fick vad som troligtvis var vinterkräksjukan för 3 veckor sedan. Jag kräktes inte men mådde riktigt dåligt. Vilket gjorde att jag åkte på en rejäl PEM.
Med virus så vet man inte heller om man kommer komma tillbaka till där man var.
Sedan tycker jag även det blir svårt när man har barn. Extra svårt när man har ett barn med Npf.
Tycker det blir svårt att leva tillsammans i en familj överhuvudtaget och undvika PEM.
Jag upplever väldigt korta perioder i mitt liv där jag kommer ”tillbaka”. Det är alltid något som gör jag hamnar i PEM.
Har funderat ibland hur det vore om jag bodde ensam i en lägenhet utan min familj men det skulle skulle göra mig oerhört ledsen och nedstämd tror jag.
GillaGillad av 2 personer
Jag känner igen dina funderingar. All belastning som inte går att påverka: Infektioner, hormoner och yttre påverkan som sociala interaktioner, vård, myndigheter etc är ju något som inte går att balansera bort. Viss vårdpersonal undervisar om pacing som om det vore enbart den sjukes ansvar, och lösningen på allt. Mfn det är ju inte riktigt sant. Man kan ju göra sitt yttersta för att inte överskrida sina gränser men misslyckas pga sådant man själv inte styr över.
GillaGillad av 1 person