SFAM gör sig till megafon för lobbyister

Med anledning av att Svensk Förening för Allmänmedicin (SFAM) har valt att publicera ett riktigt lågvattenmärke till artikel i sitt senaste nummer av tidskriften Allmänmedicin har jag valt att skicka följande mejl till chefsredaktör Jens Halldin och ansvarig utgivare Ingrid Eckerman.

Jag väljer att lyfta fram artikeln eftersom detta är något som inte går att tysta. Artikeln är redan publicerad och har därmed stor potential att göra skada då den når de läkare vi är beroende av för vår vård. För varje sån här artikel som publiceras kommer fler patienter drabbas av vårdskador.

Detta måste få ett slut!

---

Hej!

Jag skriver till er eftersom ni i senaste numret av er tidskrift Allmänmedicin har upplåtit utrymme för en artikel med pseudovetenskapligt innehåll med uppmaningar till vården som innebär stora patientsäkerhetsrisker.

Jag tänker alltså på Jörgen Malmquists och Lars Englunds artikel ”Hur ska vi tänka när vi möter patienter med långvariga trötthetstillstånd?” som publicerats under temat ”Klinik och forskning”. Artikeln är varken märkt som debattartikel eller insändare och det torde därför vara ni som är ansvariga för innehållet.

Den aktuella artikeln är en sammanfattning av en opinionsartikel från Oslo Chronic Fatigue Consortium, men det är genomgående väldigt otydligt vad som är de två författarnas egna synpunkter och vad som är ett referat av artikeln.

Konsortiet beskrivs i er artikel som ett ”forskarnätverk” men kan närmast kallas en sammanslutning av lobbyister som vill förändra synen på bland annat ME. De skriver själva om sitt mål i artikeln. Ett flertal av dessa har dessutom ekonomiska intressen i rekommenderade behandlingar.

Nätverket presenterar utdaterade och fortfarande obekräftade hypoteser som att det vore ”hoppingivande nyheter”. När NICE gick igenom forskningsmaterialet 2021 bedömdes den forskning som finns kring denna hypotes och behandling vara av så dålig kvalitet att det inte gick att bygga några riktlinjer på.

Till detta lägger Malmqvist och Engström ett antal problematiska uppmaningar till vården som varken tar hänsyn till aktuellt kunskapsläge och hänvisar till anekdotisk evidens.

”För allmänläkaren innebär det som sägs i artikeln att vi ska vara försiktiga med diagnosen ME/CFS och att vi nu kan hänvisa till en stor grupp kollegor och forskare när vi kan säga: 1. Det finns inte skäl att särskilja ME/CFS från annan långvarig trötthet. 2. Vi behöver möta dessa patienter med ett brett synsätt som tar med aspekter av biologiska, psykologiska och sociala faktorer. 3. Patienterna behöver få hjälp att tänka på ett annat sätt än att all ansträngning är farlig, så att de gradvis kan återta normala aktiviteter. ”Stay active!” 4. I avsaknad av möjligheten att möta personer som har tillfrisknat från långvarigt trötthetssyndrom kan en hänvisning till patientberättelserna på Recovery Norway ge nytt hopp. 5. I den allmänmedicinska konsultationen behöver vi möta eventuella tankar som patienten kan ha om negativ prognos.”

Av era författaranvisningar framgår att tidskriften Allmänmedicin ”lyder under sedvanlig lagstiftning för tidskrifter” och att ”sedvanliga publicistiska normer följs”. Enligt Journalistförbundets etiska publicitetsregler ska media dock ge sakliga och korrekta nyheter, vilket inte sker här.

Jag tycker att ni ska lyssna på min podd Maran (säsong 2) för en fördjupad bild och historisk kontext kring hur personer ur nämnda nätverk har gjort allt för att ”äga narrativet” kring ME under de senaste 30 åren och vad detta fått för konsekvenser för vården och patienterna.

Sedan ber jag er omvärdera innehållet i den aktuella artikeln i er tidskrift då den varken är saklig eller korrekt utan gör er till megafon för antivetenskaplig propaganda. Något ni dessutom väljer att toppa med en illustration av nidbilden av en ME-sjuk: Någon som sitter och gäspar.”

(Länk till podd och blogg)