Jag känner mig inte riktigt klar med tidskriften Allmänmedicins argument för att neka publicering av repliken på den problematiska artikeln om Myalgisk Encefalomyelit (ME) av Jörgen Malmquist och Lars Englund (i senaste numret).

Chefredaktör, redaktion och ordförande i Svensk Förening för AllmänMedicin (SFAM) hävdar alltså att avslaget kommer sig av att artikeln är ett referat som bör bemötas där den refererade artikeln publicerades och av dess författare Oslo Chronic Fatigue Consortium.

I mitt förra inlägg visade jag att texten förvisso innehåller sådant som kan kallas referat men att den till största del består av författarnas åsikter och slutledningar. Men det är inte bara jag som menar att artikeln är _mer än_ ett referat. Jag fick ett tips till bloggen om att den ena författaren, Jörgen Malmquist, skriver om den aktuella artikeln i två inlägg på sin blogg, och idag tänkte jag att vi skulle titta närmare på vad detta säger oss.

I ett inlägg med titeln ”Långvariga trötthetstillstånd” 8/10-24 skriver Malmquist så här:

”I inlägget 8 maj gav jag ett referat av en multiförfattar-artikel om det här problemet. Artikeln inspirerade allmänmedicinaren Lars Englund och mig till en kommenterande och utvidgad text som i oktober har blivit publicerad i tidskriften AllmänMedicin nummer 3, 2024.” (arkiverad länk till bloggen som inte genererar klick)

Malmquists egen benämning på artikeln i tidskriften Allmänmedicin är alltså ”…en kommenterande och utvidgad text”.

Av citatet ovan går att förstå att Malmquist och Englund byggt sin artikel runt ett tidigare blogginlägg av Malmquist från den 8 maj i år (länk till arkiverat inlägg), även detta inlägg har titeln ”Långvariga trötthetstillstånd”. I inlägget finns några saker värda att uppmärksamma i relation till den version av texten vi läst i tidskriften Allmänmedicin, och avslaget på repliken med hänvisning till att artikeln skulle vara ett referat.

Malmquist inleder det aktuella inlägget genom att skriva:

”Jag återger här i översättning huvudpunkter i artikeln. Jag har gjort några förklarande tillägg för att underlätta för läsare som inte har biomedicinsk utbildning.”

Det Malmquist kallar ”förklarande tillägg” är tydligt utmärkta i blogginlägget och nu framgår det med all önskvärd tydlighet att artikeln i tidskriften Allmänmedicin inte enbart kan sägas vara ett referat av Oslo Chronic Fatigue Consortiums (opinions)artikel.

På bloggen hittar vi nämligen förklarande text både gällande omvärldens påverkan och om begreppet kroniskt som Malmquist märkt med ”mitt tillägg” och ”min kommentar”. Det är samma stycken och resonemang som går att hitta i tidskriften Allmänmedicin, men där är märkningen borttagen och det framgår inte av texten om det är Malmquist och Englund som står bakom detta eller om det refererar till Oslokonsortiets text.

Exempel 1: Om omvärlden

Skärmdump ur Malmquists blogg:

Skärmdump ur tidskriften Allmänmedicin gällande samma stycke:

Exempel 2: Om kronisk

Skärmdump från Malmquists blogg:

Skärmdump ur tidskriften Allmänmedicin gällande samma stycke:

Blogginlägget är betydligt kortare än artikeln i tidskriften Allmänmedicin, men det som jag i förra inlägget markerat som möjligt referat finns med i den texten. Det som gör artikeln i tidskriften mer omfattande är (ännu) mer av författarnas egna åsikter och slutledningar.

Om det är Malmquist och Englund eller redaktionen som redigerat bort Malmquists markeringar gällande den förklarande texten vet inte jag. Men oavsett så är det tydligt att texten är mer än ”bara” ett referat.

Motiveringen till avslaget på repliken ter sig än mer bisarrt i ljuset av det som framkommer i Malmquists blogg – som en efterhandskonstruktion i syfte att slippa diskutera sakinnehållet.

Pinsamt för tidskriften Allmänmedicin och SFAM måste jag säga. Mycket pinsamt.

För att vara tydlig.

Anledningen till att jag lägger så mycket tid och energi på att ifrågasätta en enskild artikel på det här sättet är att den aktuella artikeln felaktigt framställs som vetenskapligt förankrade behandlingsrekommendationer som bygger på en vetenskaplig artikel publicerad i en vetenskaplig tidskrift. Rekommendationerna för hur allmänläkare i Sverige ska bemöta personer med ME innehåller dessutom potentiellt skadliga råd. Genom att framställa dessa råd som mer vetenskapligt förankrade än de är, och att exempelvis undanhålla att originalartikeln är en opinionsartikel, kan leda till att allmänläkare med bristande kunskap om ME (och andra postinfektiösa sjukdomar) luras till att behandla sina patienter på ett sätt som riskerar att leda till svåra vårdskador.

Det är heller inte vem som helst som står bakom tidskriften Allmänmedicin, utan SFAM. De är en medlemsförening i Svenska Läkaresällskapet och en specialitetsförening i Sveriges Läkarförbund och de arbetar tillsammans med dessa, och andra nationella och internationella föreningar där allmänläkare är aktiva, för att nå ut med sitt budskap. Tidskriften Allmänmedicin går ut till SFAM:s medlemmar i tryckt format. når alltså ut till personer med direkt inflytande på den vård du och jag får i primärvården.

Så här beskriver de sig själva och sitt arbete på hemsidan:

”SFAM är allmänläkarnas vetenskapliga och professionella förening och arbetar för att främja utbildning fortbildning, forskning och utveckling inom allmänmedicin.”

Att en förening för läkare som säger sig stå för vetenskaplighet publicerar artiklar med tveksamt innehåll som i Malmquists och Englunds artikel, undviker att märka den som opinionsmaterial och sedan nekar en replik med hänvisning till att artikeln är något den inte är – är inte bara häpnadsväckande utan också farligt för oss som möter SFAM:s medlemmar när vi söker vård.

Det gör i alla fall att jag har svårt att vara tyst.

Fördjupning:

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.