Ligger här i sängen. Första morgonen på ett nytt år. Och allt är som vanligt.

Jag ger inga löften och ändrar inga rutiner bara för att året bytt siffra. Det har jag aldrig gjort. Men det är klart att skiftet brukar ge upphov till en annan typ av reflektioner än annars.

Att jag liksom summerar året som gått.

Hemma brukar vi fundera över det bästa och sämsta som hänt under det gångna året. När det gäller mitt skrivande är det nog Maran som kniper båda platserna faktiskt.

Att få utvecklas och låta skrivandet leda till en podd har nog varit det bästa. Formen och temat har betytt väldigt mycket för mig personligen. Processen.

Samtidigt speglar innehållet det värsta tänkbara.

Vart det nya året tar vägen vet ingen av oss. Men jag hoppas att mitt fortfarande svajiga mående efter det påtvingade medicinbytet åter stabiliseras något. Det känns fortfarande som att gå på nattgammal is.

Jag hoppas för en stabilare tillvaro för familj och vänner. Mindre kamp och mera vila. Mer respekt för olikheter och mindre kränkningar. Och att någon tar ansvar för de missförhållanden som föreligger.

Jag hoppas också på större förståelse och öppenhet för att alla människor har rätt till ett gott liv. Även personer med funktionsnedsättningar och långvarig sjukdom.

Mer specifikt önskar jag att vi får se positiva förändringar när det gäller vården för personer med ME och postcovid. Vi förtjänar bättre!

Kram och på återhörande! ❤️

/Eremiten

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.