Häromdagen publicerade jag ett inlägg apropå att media anlitar psykologen och forskaren Elin Lindsäter som expert i frågan om diagnosen utmattningssyndroms borttagande.

Eftersom artiklarna fortsätter komma och hennes uttalanden är smått bisarra i ljuset av den studie hon är ansvarig för (Trötthetsstudien) känner jag ett behov av att tala klarspråk. Därför kommer här en text med bitvis hög ironi-halt.

Hysteri uppkommer hos människor som inte riktigt kan hantera påfrestningar. Den upprätthålls av rädsla, undvikande och katastroftänkande kring symtom som egentligen bara är normala reaktioner på livet. Man kan ha en somatisk diagnos och få hysteri i tillägg. Som diabetes plus hysteri, endometrios plus hysteri eller till och med cancer plus hysteri.

Vissa utvecklar ren hysteri. Diagnoser som utmattningssyndrom, ME eller postcovid är egentligen hysteri i ren form som triggats av något, som stress eller akut covid-19, som sedan läkt ut. Där finns ingen objektivt mätbar sjukdom, men hysterin upprätthålls på samma sätt av rädsla, undvikande och katastroftänkande.

Hysterin bör betraktas och behandlas som en slags fobi. Oavsett om den står ensam eller kommer tillsammans med en annan sjukdom.

Hysteri-KBT (h-KBT) innebär att dels öka förståelsen för hur hysterin uppkommer och upprätthålls och dels att omstrukturera patientens sömn och vardag för att uppfylla gängse samhällsnormer. I behandlingen ingår också att hysterikan gradvis utökar sin aktivitet med syftet att vänja sig vid att göra det som fått hysterin att blomma tidigare. Full återhämtning är möjlig, men bara om patienten ändrar inställning till sina symtom och visar det i handling.

H-KBT har potential att minska lidande, sjukfrånvaro och samhällskostnader och lösa primärvårdsläkarens omöjliga arbetssituation.

Du tycker att det här låter galet?!

Ja, det är det ju såklart. Hysteribegreppet tillhör numera historien och idag behandlar vi inte sjuka människor på det här sättet.

Eller?

Om du byter ut ordet hysteri mot fatigue i texten här ovanför så har du den teoretiska grunden* för en svensk pågående studie bekostnad av aktörer som FORTE, Försäkringskassan, AFA-försäkringar, Alecta, Vetenskapsrådet, Region Stockholm, Stockholms universitet och KI. Ansvarig forskare för den här studien är just Elin Lindsäter som figurerat så mycket i media de senaste dagarna.

Jag skulle vilja att folk fattar att hon och hennes gäng arbetar vidare i linje med hysteritraditionen. Alltså i den tradition där det medicinskt oförklarliga fått stämpeln hysteri som man tänkte berodde på överdrivna känslor och felaktiga tankemönster om sjukdom som bortklemade kvinnor tog till för att de inte kunde hantera livet. Hysteriska patienter som man tyckte överdrev sina symtom och som sågs som manipulativa och icke trovärdiga. Och där behandlingen gick ut på att få hysterikorna att tänka och agera rätt utifrån samhällets normer.

Hysteritraditionen har vid återupprepade tillfällen felaktigt stämplat fysisk sjukdom som psykisk, eller ignorerat den helt, och därmed ökat patienternas lidande. Det finns tyvärr många exempel på där psykologiseringen har försenat biomedicinsk forskning och bot.

Lobbynätverket Oslo Chronic Fatigue Consortium som Lindsäter tillhör, Trötthetsstudien och Lindsäters uttalanden om utmattningssyndrom måste betraktas i ljuset av den här traditionen.

Media om utmattningssyndrom där Lindsäter uttalar sig:

17/3 Psykologtidningen [Utmattningssyndrom försvinner som diagnos]

17/3 Svenska Dagbladet [Utmattningssyndrom tas bort som diagnos]

18/3 Aktuellt [Diagnosen utmattningssyndrom ska tas bort]

20/3 Sveriges Radio [Katarina är utmattad i max tre år till]

Vidare läsning:

Maran 2 din guide till den historiska kontexten och Oslokonsortiet [Podd] [Manus och källor]

Trötthetsstudien [Samlingssida med originaldokument] [Inlägg av mig]

* Så här beskrivs den teoretiska utgångspunkten för Trötthetsstudien i ansökan till Vetenskapsrådet

“This project takes a biopsychosocial perspective on fatigue, meaning that the clinical picture is assumed to be affected by an interplay of biological, psychological, and social/contextual factors. When faced by perceived threats to our wellbeing, our brain networks generate alarms in the form of automated bodily defense mechanisms consisting of interlinked immunological, hormonal, cognitive, and behavioral adjustments. These alarms manifest in symptoms, such as fatigue or pain, that have been selected through evolution to guide our behavioral responses and keep us safe. Although initially temporary and adaptive, these alarms may become persistent and maladaptive. Associative learning plays a key role in this development, meaning that innocent cues (by classical conditioning) can be learnt to trigger the alarm. As such, fatigue can arise from expectations based on prior experience. 24 To avoid feared situations and the triggering of symptoms, changes in cognitive and behavioral repertoires are common and may include avoidance-/resting behavior (e.g., minimizing physical or leisure activity), unconscious bias in attention and interpretation (e.g., catastrophizing), and changes in perception effort. 25 Building on this understanding, the presence of fatigue and other symptoms does not necessarily mean that activity is dangerous or that there is “lack of energy in the body”. Rest is beneficial after acute stressors, such as an infection, but a gradual and controlled approach to increasing activity is crucial for rehabilitation. The transdiagnostic treatment for fatigue presented in this proposal is based on the idea that, by systematically approaching situations or activities that have become associated with fatigue, the systems described above can readapt to activity by breaking the association to conditioned triggers and the cognitive- and behavioural responses that perpetuate symptoms.” (Ansökan till Vetenskapsrådet s.11)

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.