Va inte ett as så ordnar det sig

Okej. Dagens Nyheter har publicerat ett riktigt nedköp till artikel. Egentligen borde jag kanske bara låta den vara. Men eftersom jag vet att det här dravlet högst sannolikt kommer påverka min (och andras) framtida vård (dvs legitimera och befästa läkares taskiga attityd mot patienter) så kan jag faktiskt inte hålla tyst.

I ingressen kan vi läsa:

”Vad tycker läkarna om patienter som googlar, vad kan få dem att förlora empatin och vilka föräldrar upplevs som störiga? Tre läkare guidar oss genom ett läkarbesök – från hur du får bästa möjliga vård till vilket av dina ”trevliga” beteenden som kan bli ett oväntat arbetsmiljöproblem.”

Mellan ingressen och själva artikeln finns en oförklarad ruta där det står:

”Med vänlig irritation, läkaren. Patienter ska inte förväxlas med kunder – och har därför långt ifrån alltid rätt. Det har blivit tre läkares tur att berätta vad de egentligen tycker om besökarnas beteenden på vårdcentralen.”

Läkarna som intervjuas är Arash Sanari från Kry, Henrik Widegren från region Skåne och Rita Fernholm från region Stockholm och fokus ligger, genom nästan hela artikeln, på andra saker än sånt läkare ska hålla på med, det vill säga patienternas behov av vård. Artikeln tar upp en massa trams om patienters beteende som är helt irrelevant för hur läkaren i sin tur ska bemöta patienterna. Och om hur olika patienter (fördomsfullt) bemöts beroende på vad de gör utanför vårdmötet, inte vilka behov de har av vård.

Ni ska få några exempel.

Patienter får gärna googla, men de ska inte prata om det med sina läkare.

”Googla gärna in besöket, men när du väl är på plats vill Arash Sanari, specialistläkare på Kry, hellre höra om dina symtom än om din sökhistorik.

– Om patienten börjar rabbla diagnosen direkt, finns det risk att läkaren inte tänker lika brett som annars, säger han.

Henrik Widegren, specialistläkare på Skånes universitetssjukhus, håller med. Utöver läkaryrket har han många strängar på sin lyra – och är, enligt sig själv, mest känd för låten ”Never google your symptoms”.

– Den är mest riktad till mina stackars patienter med hälsoångest. De som googlar sina symtom hittar nästan alltid det värsta, säger han.”

Artikeln innehåller vidare tips om vilka underkläder man ska ha på sig eller inte, att man ska komma i tid, att man varken ska underdriva eller överdriva sina symtom, att man absolut inte ska komma med en ”beställning på medicin eller behandling” för det irriterar läkarna nåt kolossalt, att man inte ska flirta med läkaren och inte prata politik, religion och sex. Anhöriga är välkomna men får inte prata för mycket, inte ens när det gäller ens barn.

Och man ska inte vara aggressiv och skapa dålig stämning när läkaren nekar en vård.

Rita Fernholm är den enda som har lite vettiga saker att säga i den här artikeln. Hon säger bland annat:

”Rita Fernholm tycker att man ska stå på sig om man inte håller med läkaren.

– Jag tror att många tror att läkare stör sig på det, men jag tycker att man ska lita på sin egen kropp. Ingen vet bättre än du hur dina symtom känns, säger hon.”

Fernholm har tidigare också förklarat att många läkare är utbildade i en viss teknik för att få fram information från patienten och att det kan vara bra att patienten vet om vad det är läkaren förväntar sig innan mötet. Så man kan förbereda sig.

”Rita Fernholm, specialistläkare och forskare vid Karolinska institutet, tipsar om att ta avstamp i tre håll punkter; tanke, oro och önskan.

– Många läkare är utbildade i konsultationsteknik för att ta reda på de tre sakerna. Har man redan tänkt igenom det blir mötet mycket smidigare, säger hon.”

Till sist tar artikeln upp att det är fint när patienterna visar sin tacksamhet, men att det kan bli ett arbetsmiljöproblem med gåvor – eftersom man inte får ta emot dom. Här vore det faktiskt på sin plats att journalisten följde upp med att anledningen till att man inte får ta emot gåvor är att det kan leda till korruption.

Men det utelämnar man helt.

Artikeln, som genomgående handlar om beteenden som läkarna gillar eller ogillar hos sina patienter, avslutas bisarrt nog med följande. Och det verkar vara journalisten, inte läkarna, som säger det här.

”Sist men inte minst – kom ihåg att läkarens prioritet är ditt tillstånd, inte ditt uppträdande.”

Ursäkta men den här artikeln borde aldrig ha publicerats. Så uselt.

Som vårdpersonal ska man kunna hantera de situationer som uppstår i vårdmötet. Punkt. Klarar man inte av att hålla ihop sig själv så får man ta hjälp av en kollega. Är arbetsmiljön för jävlig och riskerar att påverka patienterna så får man ta det med sin arbetsgivare. Det är detta som kallas att vara professionell.

Patienten är den viktiga här, inte du. Patienternas säkerhet och hälsa.

Ja, det är klart att man som vårdpersonal kan reagera på olika saker som händer, men du har i din roll ett ansvar för att hålla dina känslor under kontroll och bete dig som en vuxen människa. Du som läkare har ett maktövertag som påverkar människor på olika sätt. Det måste du förstå och hantera varsamt.

(Att spy ur sig fördomar och irritation över sina patienter i media är inte att hantera det varsamt.)

Patienter söker vård på grund av sjukdom. Att bli sjuk påverkar människor på olika sätt och en kris kan göra att man beter sig annorlunda än vad man skulle göra i ett ohotat läge hemma i vardagen. Det är klart att man som patient kan behöva fundera på hur man beter sig, att man inte ska vara ett as liksom. Men ibland beter man sig ”som ett as” utan att man rår för det.

Allt som oftast hör jag dock om patienter som möter läkare som beteer sig som as. Vilket bekymrar mig mer än det omvända.

För mig som har jobbat hela min yrkeskarriär i vården det är det självklart att mitt beteende, hur jag bemöter mina patienter, också spelar roll för vad jag får tillbaks. Och det har varit lika självklart för mig att patienter inte alltid kan styra över om de är (vad jag känner är) besvärliga, krångliga eller vresiga – att deras beteenden och ageranden oftast är ett resultat av kris, nervositet eller tidigare vårdmöten – av tidigare vårdpersonals kränkningar eller våld.

Något som kräver att jag fortsatt beter mig rimligt trots att jag kanske bara får skit tillbaks.

Vårdpersonalen behöver reflektera över sina egna känslor och och beteenden i mötet med sina patienter. Även läkarna som DN ger en plattform. Om man är en sådan som främst agerar på fördomar eller har den verkliga situationen – och personen – för ögonen. Om man tillåter sin egen frustration eller dåliga humör spilla över på sina patienter.

Och om man lägger ansvaret på patienten för att man själv beteer sig som ett maktfullkomligt as.

---

Dagens Nyheter: [Läkaren om olika patienter: ”Hästtjejen tar man alltid på allvar”]