I gårdagens inlägg fick ni höra Lindsäter prata om Trötthetsstudien i en intervju med en av finansiärerna – FORTE. Där säger hon bland annat att rädsla och undvikande upprätthåller trötthet och att det är detta som KBT-delen av studien syftar till att behandla.
Frågan som Lindsäter svarar på när hon börjar prata om rädsla för att bli sämre fanns inte med gårdagens klipp. Men idag tänkte jag att vi tar hennes svar från start eftersom det är viktigt att förstå att idéerna hon presenterar inte är nya.
Frågan hon får av FORTE är: Vad vet ni om behandlingen och hur den fungerar?
Lindsäter svarar:
”Alltså den är ganska välbeprövad men då har man testat för en patientgrupp i taget och nu har vi tagit ut dom mest centrala komponenterna från den behandlingen och ska testa att ge den till personer med trötthet oavsett vad som var triggern för tröttheten eller utmattningen initialt, om det var för mycket jobb eller om det var en infektion eller om det var en hjärnskakning eller en neurologisk sjukdom.
Det kan låta lite konstigt, men varför vi tror på det förhållningssättet är därför att det finns flera studier som har sett att initialt så är det ju olika typer av sjukdomsmekanismer som som gör att en människa mår så dåligt och blir så förlamande trött, men sen är det andra saker som påverkar också att tröttheten kanske inte går över. Och man mår väldigt dåligt om man inte klarar av att leva sitt liv som innan, så att en del blir väldigt nedstämda, oroliga över framtiden, man kanske förändrar sitt sömnmönster på sätt som gör att man inte klarar av dagen. Och man kanske är väldigt rädd för att göra olika saker, för man är rädd för att försämra sitt tillstånd. Och den sortens mekanismer försöker vi hjälpa personer med i den här behandlingen. Det löser inte varför de blev sjuka från början, men det kanske kan avlasta dom från en del av lidandet.”
Det Lindsäter hänvisar till som ”ganska välbeprövat” i den här intervjun är sannolikt PACE-studien tillsammans och/eller den efterföljande forskningen som bygger vidare på studiens resultat.
PACE är hårt kritiserad både på grund av sin undermåliga metod, men också för att resultatet förvrängdes och framställdes som positivt, trots att inget av det som testades hade någon effekt. Trots hård kritik och bevis på forskningsfusk har vetenskapliga artiklar utifrån studien aldrig dragits tillbaka och studien används fortfarande som grund för påståendet att gradvis utökad aktivitet är effektivt för att behandla ME.
Det som Lindsäter kallar ”ganska välbeprövat” har av andra andra kallats för vår tids största största medicinska skandal.
Så här skrev journalisten George Monbiot om detta i The Guardian 2024:
”Det är det största medicinska skandalen under 2000-talet. I flera decennier har patienter med ME/CFS (myalgisk encefalomyelit/kroniskt trötthetssyndrom) blivit tillsagda att de kan bli bättre genom att förändra sina attityder. Detta förödande tillstånd, som drabbar cirka 250 000 personer i Storbritannien, har psykologiserats av många läkare och forskare, vilket har ökat bördan av en fruktansvärd fysiologisk sjukdom.
Långt efter att denna metod blev motbevisad i vetenskaplig litteratur har kliniker som förespråkade den vägrat att släppa den. De fortsätter att påverka sjukvårdssystem, regeringar och sjukförsäkringsbolag. Och patienter lider fortfarande som en följd av detta.
ME/CFS tar ifrån drabbade energi och grundläggande fysiska och kognitiva funktioner, vilket tvingar många att stanna hemma eller till och med att ligga i sängen, ofta stänger den ned arbetsliv, sociala liv och familjeliv. Den extrema allvaret av detta tillstånd, och det faktum att det varken finns något diagnostiskt test eller någon validerad behandling, lägger en särskild skyldighet till noggrannhet på läkare och forskare. Men patientvården har äventyrats, och nyttig forskning har hindrats, av den kvarstående övertygelsen hos många utövare att ME/CFS är ”psykosocialt”: drivet av patienternas övertygelser och beteende.”
Teorin som användes i PACEstudien och som Trötthetsstudien nu återanvänder bygger på tron att ME-symtom upprätthålls på grund av rädsla och undvikande, ”fear-avoidance”.
I december 2021 publicerades en opinionsartikel i Läkartidningen som handlar om de nya riktlinjerna för ME från brittiska som släpptes samma år. Artikeln berör just den här skandalen och i texten kan vi läsa om modellen och forskningen Lindsäter hänvisar till.
”De nya riktlinjerna innebär ett skifte i synen på sjukdomen. Rapporten konstaterar att ME/CFS är klassificerad som en neurologisk sjukdom, och i likhet med den amerikanska expertrapporten från 2015 [3] beskrivs sjukdomen som ett komplext, kroniskt medicinskt tillstånd som påverkar flera organsystem och som leder till omfattande personliga, sociala och ekonomiska konsekvenser för de drabbade.
Rekommenderad intervention i de gamla riktlinjerna var KBT och gradvis ökad träning enligt den kontroversiella »fear avoidance and deconditioning theory« [4, 5], som utgår från att sjukdomen vidmakthålls av negativa tankar om att en kroppslig sjukdom föreligger, med minskad aktivitet och nedsatt kondition till följd. Syftet med behandlingen är att bryta den onda spiralen. Den gamla NICE-rapporten refererar till ett antal kliniska studier som gör anspråk på positiva resultat, men som lider av grava metodfel.
I den nya rapporten användes GRADE (Grading of recommendation, assessment, development and evaluation) för en grundlig genomgång av evidensbasen för dessa interventioner. Man granskade 177 effektvariabler i studier av KBT och 84 effektvariabler i studier av gradvis ökad träning. Bedömningen av varje enskild effektvariabel motiveras i ett 411 sidor långt dokument [6]. Kvaliteten på evidensen bedömdes i samtliga fall vara låg eller mycket låg. I rapporten dras slutsatsen att det inte finns någon evidens för KBT och gradvis ökad träning enligt denna modell.”
Lindsäters prat om ”ganska välbeprövat” kan vi alltså ändra till ”föråldrat och redan avfärdat”.
Artikeln i Läkartidningen fortsätter:
”Många forskare har satsat tid och prestige på de studier som dömts ut, och många institutioner har baserat sitt vårdutbud på de gamla riktlinjerna. Inte oväntat har det kommit motreaktioner [7]. Forskare som genomfört studierna fortsätter att referera till KBT och gradvis ökad träning som evidensbaserade [8] trots att NICE:s genomgång visar på motsatsen.”
I sammanslutningen Oslo Chronic Fatigue Consortium hittar vi många av dessa investerade forskare och andra som sympatiserar med samma ideologi. Bland dessa finns som jag berättat tidigare både Lindsäter och flera flera svenska forskare. Nu driver de tillsammans en studie baserat på gammal utdaterad metodologiskt undermålig och etiskt tveksam forskning som saknar evidens.
Den behandlingsmodell som testas i Trötthetsstudien har utvecklats av den nederländske forskaren Hans Knoop som också engagerats som klinisk rådgivare i studien. Han är också en del av konsortiet och en av de forskare som har fått sina studier granskade och underkända av NICE.
Århundradets största medicinska skandal är alltså pågående. Den fortsätter framför våra ögon i det svenska sjukvårdssystemet. Med stöd från FORTE, Försäkringskassan, Vetenskapsrådet, AFA försäkringar, Alecta, Karolinska Institutet och region Stockholm ges den här forskargruppen återigen möjlighet att testa teorier som redan är förkastade. Därtill har vi katastrofen med att Socialstyrelsens nationella kunskapsstöd följer samma ovetenskapliga linje.
Är det ett PACE 2.0 vi nu ser?
Jag har upprepade gånger hävdat att vi behöver satsa all kraft vi har för att få till förändring i Socialstyrelsens nationella kunskapsstöd, eftersom detta är ett dokument som kommer styra vilken vård vi får framöver. Nyligen fick jag ett tips som bekräftar hur extremt viktigt detta är, men det kommer jag berätta mer om inom kort.
Läs mer om Trötthetsstudien på denna sida [länk]
Här kan du läsa mer om behandlingen och se delar av behandlingsmaterialet [länk]
Covidföreningen tar upp Trötthetsstudien som ett varnande exempel på dålig metodologisk forskning, i sin guide till forskare [länk]
Läs mer om Trötthetsstudiens problem med bristande samtycke [länk]
Läs eller lyssna på Maran säsong två som handlar om den ideologiska riktning som Lindsäter bygger sin studie på [länk]
Läs mer om PACE-studien på bloggen Pacegranskaren [länk]
Prenumerera på inlägg för att inte missa något 👇
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
