Idag tänkte jag bara berätta om en intressant parallell.

Vid det här laget har förhoppningsvis de flesta av er snappat upp att Socialstyrelsens nationella kunskapsstöd för postinfektiösa tillstånd (som ME och postcovid) har fått stark kritik och att det pågår en namninsamling med syfte att få kunskapsstödet tillbakadraget medan uppmaning till Riksrevisionen att granska SBU och Socialstyrelsens arbete.

Skriv under här [länk]

Ett av problemen är att myndigheterna har valt bort relevant forskning i sitt arbete med stödet. De varken fullgjort sitt regeringsuppdrag följt sina egna riktlinjer eller grundläggande vetenskapliga principer. Konsekvenserna av detta är ett kunskapsstöd som inte bygger på bästa tillgängliga kunskap. Vårdpersonalen ges felaktiga råd som innebär allvarliga risker för patienterna istället för ökad trygghet.

Hur som helst, nu till den intressanta parallellen. Igår läste jag en nyhet från Riksrevisionen. De har granskat regeringens och skolmyndigheternas arbete med att säkerställa att utbildningen i svenska skolor vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Riksrevisionen lyfter flera brister i (skol)myndigheternas arbete som får till konsekvens att lärarna inte får tillgång till bästa tillgängliga kunskap.

Riksrevisionens kritik handlar bland annat om brist i systematik och transparens och att myndigheterna inte har använt all relevant forskning. De lyfter också att det saknas metod och stöd för att samla in beprövad erfarenhet.

”Riksrevisionen har granskat regeringens och skolmyndigheternas arbete med att främja en utbildning som vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Granskningen visar att Skolinspektionen, Skolverket och Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) har haft arbetssätt som medför en risk för att kunskapsunderlag baseras på ofullständiga eller subjektiva sammanställningar av forskning. Myndigheternas rutiner säkerställer därför inte att deras stöd till skolväsendet vilar på vetenskaplig grund.”

De säger också:

”Myndigheternas rutiner har inte sett till att det är den mest trovärdiga forskningen som används i stöden och med det här finns det då en risk då att enskilda medarbetares eller forskarens uppfattningar får stort genomslag och påverkar innehållet i de här stöden. Och i förlängningen kan det här påverka undervisningen i klassrummen och också innebära en begränsning på hur höga kunskapsresultat faktiskt når./…/Vi rekommenderar Skolverket att se över sin process och sina arbetssätt för att säkerställa att det är den mest trovärdiga och den mest relevanta forskningen som används.” (Ur videon)

Det Riksrevisionen kritiserar hos skolmyndigheterna är alltså precis detsamma vårdmyndigheternas kritiserats för i arbetet med kunskapsstödet för postinfektiösa tillstånd.

Riksrevisionen har alltså goda skäl att även granska SBU och Socialstyrelsen.

Läs mer om problemen med kunskapsstödet och kritiken här [länk]

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.