Cyniska allmänläkare om sjukskrivning i Läkartidningen

Ordförande för Sveriges Förening för allmänmedicin (SFAM) debatterar sjukskrivning i Läkartidningen tillsammans med ett gäng kollegor. Tonen är raljant och innehållet osar av cynism.

Till artikeln i Läkartidningen: Ska allmänläkaren sälja sin signatur till sjukförsäkringen?

De debatterande läkarna menar att svensken tar för lätt på sjukskrivning, att det är kutym att sjukskriva sig vid (normala) motgångar i livet och att läkaren egentligen är utmanövrerad av patienterna som ”sjukskriver sig själva”. Läkaren kan övertalas, övertygas eller luras att sjukskriva patienten.

”Intyget ger en skenbar prägel av objektivitet. Egentligen representerar intyget en förvanskning av hur beslut fattas i verkliga livet, där läkaren övertygas (kommunikationen bär och tillit råder), övertalas (intuitionen varnar, men modet och argumenten sviker) eller, i mindre vanliga fall, luras.”

I sin slutsats konstaterar allmänläkarna att sjukskrivande gör att allmänläkarna förlorar både självrespekt och arbetsglädje och de uppmanar sina kollegor att ”inte sälja sig till sjukförsäkringen” utan frigöra sig. Det sistnämnda ska ske i patienternas sjukintyg.

”Nej, du som är allmänläkare ska inte sälja dig till sjukförsäkringen. Börja frigörelsen med att skriva i intygets ruta »Övriga upplysningar«: »Intyget bedömer inte patientens arbetsförmåga, utan bekräftar patientens egen bedömning att inte kunna arbeta.« Om du är osäker på att patienten har rätt, ange då detta, så får vi se hur Försäkringskassans handläggare hanterar det.”

Den här artikeln är så bisarr så jag vet inte riktigt var jag ska börja, men jag kan väl säga så här: Under mina snart 20 år som långvarigt sjuk och sjukskriven har jag haft kontakt med massor av andra sjuka och jag har ändå aldrig träffat någon som tagit lätt på det här med sjukskrivning. Mina kontakter har istället kämpat sig kvar i arbete på tok för länge och som följd försämrats i sin hälsa. Orsakerna till att man hängt sig kvar så länge är många, men något som blir tydligt när människor berättar är att förväntningen på att fortsätta arbeta trots både svår och långvarig sjukdom är skyhög i vårt samhälle. Dessa förväntningar kommer kommer från både arbetsgivarhåll, allmänhet samt vård och Försäkringskassa. 

Felaktiga föreställningar om att sjuka människor luras och egentligen bara är överkänsliga och lata – och att de som dyker upp på vårdcentralen och säger att de inte kan arbeta egentligen är såna som försöker sko sig på systemet – florerar flitigt både i media och uppenbarligen också hos vårdpersonal och myndighetsrepresentanter. Något som gör processen att få den ekonomiska ersättning man har rätt till vid nedsatt arbetsförmåga till en djävulsk kafkaprocess.

Som patient är man i totalt underläge gentemot systemet som hanterar denna process. I mötet med vården och Försäkringskassan. Läkarna på vårdcentralen och de som arbetar som myndighetens experter. Deras maktövertag och tolkningsföreträde är totalt, och många gånger sanslöst brutalt. En fara för patientsäkerhet och hälsa.

Patienten är odiskutabelt längst ner i hierarkin, ändå menar författarna att det är de själva som är offren.