Inga intressekonflikter angivna

I mina två senaste inlägg [här] och [här] har jag skrivit om en ny studie av Linnros, Andreasson, Norlin och Hydén som handlar om återhämtning från långvarig fatigue, och lyft fram hur studien präglas av metodologiska svagheter och strategisk tvetydighet kring begreppet recovery. Jag har också berört det faktum att tre av fyra författare tillhör Oslo Chronic Fatigue Consortium – ett nätverk som uttryckligen arbetar för att förändra synen på ME, postcovid och utmattningssyndrom i en specifik riktning.

Detta är inte något man kan se som en neutral akademisk bakgrundsdetalj utan är en omständighet som direkt påverkar hur vi som läsare bör förhålla oss till studiens slutsatser. Ändå uppger artikelförfattarna att det inte finns några intressekonflikter att redovisa.

Idag har jag därför mejlat ansvarig chefredaktör för Scandinavian Journal of Primary Health Care – den tidskrift som publicerat studien.

Hej!

Jag skriver för att uppmärksamma en potentiell överträdelse av publiceringsetiska riktlinjer i följande artikel, publicerad i er tidskrift:

Linnros H, Andreasson A, Norlin AK, Hydén LC. Narratives of recovery from persistent fatigue: a stepwise learning process. Scand J Prim Health Care. 2026;44(1):2637743. DOI: 10.1080/02813432.2026.2637743

Det konkreta problemet

Under rubriken “Disclosure statement” uppges: “No potential conflict of interest was reported by the author(s).”

Jag vill emellertid påpeka att tre av fyra författare – Hannah Linnros, Anna Andreasson och Anna-Karin Norlin – också är namngivna medförfattare till följande artikel, publicerad i samma tidskrift:

The Oslo Chronic Fatigue Consortium et al. Chronic fatigue syndromes: real illnesses that people can recover from. Scand J Prim Health Care. 2023;41(4):372–376. DOI: 10.1080/02813432.2023.2235609

Det sistnämnda är inte en neutral forskningsartikel utan ett uttalat positionspapper, där Oslo Chronic Fatigue Consortium beskriver sig som ett nätverk av forskare och kliniker som aktivt verkar för att förändra den dominerande synen på en grupp tillstånd – däribland ME, utmattningssyndrom (UMS) och postcovid – från obotliga sjukdomar till tillstånd drivna av hjärnans stressrespons, möjliga att återhämta sig från genom kognitiva och beteendemässiga strategier.

Detta är en fråga där evidensläget aktivt debatteras och där ledande riktlinjer har rört sig i motsatt riktning (se exempelvis NICE, 2021). Konsortiet intar en tydlig position i denna debatt och uttalar sig uttryckligen i syfte att påverka det vetenskapliga och kliniska narrativet kring dessa diagnoser.

Linnros et al. (2026) publiceras tre år senare i samma tidskrift och inkluderar patienter med just ME, utmattningssyndrom och postcovid. Artikeln drar slutsatser som stöder precis den förklaringsmodell som konsortiet förespråkar: att en ny kognitiv förståelse av symptomen är central för återhämtning.

Relevansen i förhållande till tidskriftens egna riktlinjer

Enligt Taylor & Francis riktlinjer för intressekonflikter ska “personal, political, religious, ideological, academic and intellectual competing interests which are perceived to be relevant to the published content” deklareras (länk). Kopplingen till Oslo Chronic Fatigue Consortium faller rimligen inom kategorin akademiska och intellektuella intressen som är direkt relevanta för artikelns innehåll.

Detta överensstämmer också med ICMJE:s riktlinjer, enligt vilka intressekonflikter ska deklareras när de rimligen kan påverka hur forskning designas, genomförs, tolkas eller presenteras – oavsett om de är av ekonomisk eller icke-ekonomisk natur. ICMJE konstaterar därtill att ‘perceptions of conflict of interest are as important as actual conflicts of interest’ – det räcker alltså att kopplingen rimligen kan uppfattas som relevant för att den ska deklareras (länk).

Jag noterar att en av medförfattarna till konsortiumartikeln, Henrik Vogt, faktiskt deklarerar sin koppling till organisationen Recovery Norway som ett “intellectual and personal COI” i samma artikel – vilket visar att denna typ av bindning betraktas som relevant att redovisa av åtminstone en av konsortiets egna medlemmar.

Att Linnros, Andreasson och Norlin inte har gjort en motsvarande deklaration i sin artikel från 2026 förefaller därmed vara en brist, oavsett om detta beror på förbiseende eller en bedömning att kopplingen inte är relevant.

Vad jag begär

Jag uppmanar redaktionen att granska om artikelns disclosure statement uppfyller tidskriftens krav, och om så inte är fallet, att publicera en korrektion där relevant jävsinformation läggs till.

Jag tar inte ställning till om resultaten i artikeln är korrekta eller inte – det är en separat fråga. Det jag lyfter är transparensfrågan, som är grundläggande för att läsare och granskare ska kunna bedöma forskning på ett välgrundat sätt.

Med vänliga hälsningar,

The ME Inquiry Report

Jag avser självklart att följa upp och rapportera här på bloggen om redaktionen svarar eller inte.

Länkar till de artiklar som omnämns i brevet:

The Oslo Chronic Fatigue Consortium et al. Chronic fatigue syndromes: real illnesses that people can recover from (Scandinavian Journal of Primary Health Care, 2023)

Linnros et al. Narratives of recovery from persistent fatigue: a stepwise learning process (Scandinavian Journal of Primary Health Care, 2026)